Här är några bilder på när Leias morfar var på besök :) sov jättebra på morfars mage! Och visst tyckte pappa hon var mer lik Johan än mig. Lite komiskt att alla på Johans sida tycker hon liknar mig mest medans min sida tycker hon är mest lik Johan. Vi får se vem hon blir mest lik sen när hon blir lite större :)

[Bild]

Och vi har hållt igång ända från kl 9 med en sovpaus på en halvtimme så mamma hann äta. Nu hoppas mamma få lite paus efter denna matning. SLEEP!

Såhär full i fan har vi varit idag! Bilden säger allt

Duscha med pappa var en riktig höjdare! Leia älskade det och sov gott igår natt :) så lär bli fler duschar framöver!

Det är inte alla små kottar som har en gammelmormor! I torsdags kom mormor och Kay förbi för att hälsa Leia välkommen till världen :)

..till att blogga lite! Tänkte summera första veckan som nybliven mamma.

Kan inleda med att bli mamma är nog det bästa som har hänt mig. Min lilla Leia ÄR det bästa som hänt mig! Ni som tror ni vet vad kärlek är, vänta bara tills ni skaffar barn, då kommer ni förstå vad äkta kärlek är! Trodde inte men kunde älska någon så mycket, vart störtförälskad från första stunden jag såg henne.

Första dagarna i en nybliven mammas huvud är helt kaos. Man vet varken ut eller in, vilken dag det är, när sedan man duschade, när man senast åt eller gick på toa. Bebis tar allt fokus och man är jättenojjig. Får hon i sig tillräckligt med mat? Varför skriker hon? Hur ofta ska man byta blöja? Varför är hon geggig o ögat, har hon infektion? Varför går hon inte igenom hörseltestet, är hon döv!?

Som sagt NOJJIG och OROLIG sammanfattar de tre första dygnen. Det tredje dygnet var värst, jag grät och grät och grät. Fick för mig att hon inte fick tillräckligt med mat. Jag trodde på fullt allvar att hon skulle dö. Och eftersom jag trodde hon skulle dö så började jag tänka på hur det skulle vara att förlora henne. Jag var helt otröstlig och stackars Johan visste inte riktigt hur han skulle hantera detta. Men hans ord lugnade mig till slut. Han sa: "Eftersom hon sover bra äter när hon ska och inte skriker överdrivet så är hon ju nöjd! Oroa dig inte älskling."

Väl på fredagen när vi var tillbaka på BB för efterkontroll så var min oro helt obefogad eftersom hon hade gått upp i vikt och sköterskan tyckte hon var jättefin och var inte alls orolig. Mamma-hjärnspöken japp! Fast tror det är helt naturligt med första barnet plus alla hormoner som spökar.

Nu idag söndag börjar man få till rutiner, börjar känna sig mänsklig igen tack och lov! Dock vet man ju inte vad sömn är för något längre! Fick sova från kl 7-11 idag och någon timme stötvis under natten och det var lyx! :P

Älskar min lilla söta, och söt det är hon! Min värsta fasa när jag var gravid var att få en ful unge. Kanske låter lite komiskt men jag brukar tycka bebisar är fula och trodde att jag inte skulle kunna ta till mig henne om hon var ful. Så sicken tur för mig att jag fick en söt unge! Haha :P

Just nu sover hon så fint efter en eftermiddags-måltid :) Man kan inte kolla sig mätt på henne. Söta unge.

I måndags natt kl 03.00 vaknar jag som vanligt och behöver gå på toa. Lunkar dit och lunkar tillbaka. När jag lagt mig till rätta i sängen så kliar det i näsan så att jag nyser, och DÄR kom neagarafallet! Vattnet gick.

Jag skriker till: "Johan! Vattnet har gått, idag blir det bebis!" Johan kollar yrvaket på mig och reagerar inte särskillt, men när han sedan vaknar till börjar han förstå allvaret. Vi ska få barn nu!

Jag trocklar fram förlossningsmottagningens nummer och ringer direkt. Får en tid kl 9 på morgonen för koll. Jag sätter på mig en binda och går och lägger mig igen och trodde att jag skulle få sova lite till...ICKE! Bosätter mig på toa och låter vattnet rinna, tar en dusch. Johan somnar inte heller om kan jag säga.

Vid sex-tiden börjar värkarna, inte täta till en början men vid halv åtta tiden är det 3-4 min mellan värkarna så vi väljer att inte vänta på tiden vi fick kl 9, vi åker in direkt! Min mamma har haft snabba förlossningar och ofta går ju detta i arv, så hon tycker vi ska in direkt. Vilket visar sig vara klokt.

När vi kommer in är jag 5 cm öppen och har täta värkar. Blir undersökt av den mest vårdslösa barnmorskan som säger "Slappna av du spänner dig! Du måste slappna av mer!" Ja men visst jättelätt när du kör in två fingrar i hela härligheten och rotar runt som om du letar efter guld i en gruva! Tack och lov blir vi av med henne när vi flyttas till förlossningsrummet. Om inte hade jag bett om en annan barnmorska!

Det dröjer ca en timme till så är jag öppen 10 cm, jag kan alltså börja krysta! Testar lustgas och spyr direkt. Inte trevligt, men fortsätter med gasen och illamåendet ger sig. Tycker inte att lustgasen ger någon smärtlindrande effekt, utan den ger mer bommull i huvudet och något att fokusera på.

Tyvärr avstannar värkarbetet och jag tycker det är helskönt, får ju vila lite! Barnmorskan sätter i värkstimulerande dropp och då tar värkarna fart igen. Står upprätt mycket under hela förlossningen då det stannade av när jag låg ner. Men när krystvärkarna kommer blir det gynställning eftersom jag annars inte fick någon kraft.

Har VÄRLDENS BÄSTA BARNMORSKA som coachar mig genom hela utdrivningsskedet. Hon peppar mig något oerhört och säger precis hur jag ska göra. Har ingen aning om hur lång tid utkrystningen tog men jag upplevde det som mycket fort. Det värsta var när jag inte fick krysta, utan skulle andas mig igenom värken, PAIN!

Kl 12.49, måndagen den 12 augusti föds våran lilla Leia. Hon är 3415 g tung och 50 cm lång och det finaste jag någonsin sett! Hela förlossningsförloppet tog ca 7 timmar från första värkarna, vilket är fort för en förstföderska. Jag är så glad att det gick så fort och smidigt och att jag dessutom klarade mig från smärtstillande medel förutom lustgas. Visst att det gjorde ont men jag tyckte smärtan helt klart var överkomlig. Men det hade jag nog kanske inte tyckt om det tog dubbla tiden! :P

Jag fick verkligen en drömförlossning och nu har vi vår fina Leia hos oss <3