I måndags natt kl 03.00 vaknar jag som vanligt och behöver gå på toa. Lunkar dit och lunkar tillbaka. När jag lagt mig till rätta i sängen så kliar det i näsan så att jag nyser, och DÄR kom neagarafallet! Vattnet gick.

Jag skriker till: "Johan! Vattnet har gått, idag blir det bebis!" Johan kollar yrvaket på mig och reagerar inte särskillt, men när han sedan vaknar till börjar han förstå allvaret. Vi ska få barn nu!

Jag trocklar fram förlossningsmottagningens nummer och ringer direkt. Får en tid kl 9 på morgonen för koll. Jag sätter på mig en binda och går och lägger mig igen och trodde att jag skulle få sova lite till...ICKE! Bosätter mig på toa och låter vattnet rinna, tar en dusch. Johan somnar inte heller om kan jag säga.

Vid sex-tiden börjar värkarna, inte täta till en början men vid halv åtta tiden är det 3-4 min mellan värkarna så vi väljer att inte vänta på tiden vi fick kl 9, vi åker in direkt! Min mamma har haft snabba förlossningar och ofta går ju detta i arv, så hon tycker vi ska in direkt. Vilket visar sig vara klokt.

När vi kommer in är jag 5 cm öppen och har täta värkar. Blir undersökt av den mest vårdslösa barnmorskan som säger "Slappna av du spänner dig! Du måste slappna av mer!" Ja men visst jättelätt när du kör in två fingrar i hela härligheten och rotar runt som om du letar efter guld i en gruva! Tack och lov blir vi av med henne när vi flyttas till förlossningsrummet. Om inte hade jag bett om en annan barnmorska!

Det dröjer ca en timme till så är jag öppen 10 cm, jag kan alltså börja krysta! Testar lustgas och spyr direkt. Inte trevligt, men fortsätter med gasen och illamåendet ger sig. Tycker inte att lustgasen ger någon smärtlindrande effekt, utan den ger mer bommull i huvudet och något att fokusera på.

Tyvärr avstannar värkarbetet och jag tycker det är helskönt, får ju vila lite! Barnmorskan sätter i värkstimulerande dropp och då tar värkarna fart igen. Står upprätt mycket under hela förlossningen då det stannade av när jag låg ner. Men när krystvärkarna kommer blir det gynställning eftersom jag annars inte fick någon kraft.

Har VÄRLDENS BÄSTA BARNMORSKA som coachar mig genom hela utdrivningsskedet. Hon peppar mig något oerhört och säger precis hur jag ska göra. Har ingen aning om hur lång tid utkrystningen tog men jag upplevde det som mycket fort. Det värsta var när jag inte fick krysta, utan skulle andas mig igenom värken, PAIN!

Kl 12.49, måndagen den 12 augusti föds våran lilla Leia. Hon är 3415 g tung och 50 cm lång och det finaste jag någonsin sett! Hela förlossningsförloppet tog ca 7 timmar från första värkarna, vilket är fort för en förstföderska. Jag är så glad att det gick så fort och smidigt och att jag dessutom klarade mig från smärtstillande medel förutom lustgas. Visst att det gjorde ont men jag tyckte smärtan helt klart var överkomlig. Men det hade jag nog kanske inte tyckt om det tog dubbla tiden! :P

Jag fick verkligen en drömförlossning och nu har vi vår fina Leia hos oss <3